Ronja

Jag hoppar över dag 8. Förtillfället allafall. Var alldels för jobbigt och jag orkar inte tänka och anstänga mig för tillfället.
Så.

Min tro? Tro som i att tro på gud? Elle tro som att tro på vad som helst? Jag vet inte vad som menas men jag tror allafall inte på gud eller något liknande. Jag menar, hur stor är chansen att det sitter en jätte gammalgubbe bland molnen och tittar ner på oss? Och hur stor är chansen att han skapade hela jävla världen på sju dagar? Nej, mig lurar dom inte. Och om han skulle finnas så måste han vara väldigt dum. För han ska ju vara så god och kunna göra allt. Typ. Kan man skapa en hel värld så kan man typ allt. Då borde han ju inte tillåta krig, eller barnmisshandel eller hemlöset eller ja, allt sånt hemskt. Så gud, nej han tror jag inte på.

Men vad fan tror jag på då? Inte tomten, inte tandfen, inte troll, inte öööh. Ja.
Men jag "tror på" spöken, andar, häxor lite grann och änglar. Ja jag vet, jag säger i mot mig själv lite angående änglar. Men jag vill så gärna så att det ska finnas.
Och så tror jag på ett liv efter döden. Fast jag hatar att prata om döden. Hatar verklgen. Så var ju väldigt dumt av mig att ens börja skriva om det. Men måste ju ha fler än ett liv? Man kan ju bara dö och sen bara ligga där och ruttna och sen, ja sen då. Inget mer. Svart. Tomt. Nej de går inte. De får inte vara så.
Men samtidigt så om vi har fler liv, tar det aldrig slut då? Ska vi leva föralltid?! Och hur länge är föralltid? Hur många chanser ska man ha på sig tills det blir svart. Och tomt.
Ja, ni märker ju. Jag ska inte tänka på de här. Jag förvirrar in mig själv och blir depp. Lite grann. Jag är livrädd för döden allafall. Punkt.
Och jag tror på ett liv efter döden. Så är det. Så jag får väl säga att det är min tro, om jag måste säga något.

Tycker ni kan berätta vad eran tro är, men om jag känner er rätt så låter ni väl bli? Tråkhuvven.