Ronja

Fick höra något hemskt idag. De gjorde så ont i hjärtat. Jag känner dom inte ens, har hejjat några gånger, men de var länge sen nu. Men ändå så berör de mig så sjukt mycket. Inte så konstigt egentligen. Ingen, absolut ingen ska behöva vara med om något sånt. Skulle inte ens önska min värsta fiende den mardrömmen.
Att förlora sin nio månaders bebis, hur lever man efter de? Kan man gå vidare och komma över det nångång? Man måste väl kanske. Men hur? Jag kan inte förstå. Jag kan inte ens föreställa mig derad smärta, deras sorg. Men så ont som de gör för mig... Går ju bara att tänka sig deras smärta.
Vad hade den lilla lilla människan gjort för att få ett så kort liv här på jorden?

Orättvisa jävla värld.