Ronja

Jag kan inte förneka det. De gör ont. Eller ont, de... jag vet inte. Men de blir bättre. Visst blir det? Säg att det blir det. Låt mig tro de. Låt mig leva på hoppet.
Kan det bara ske en ända bra sak, kan jag få ett tecken att det kommer bli bättre, någonting. Eller ska man leva i ovishet. Är det det som är meningen.. Jag vill inte.. Jag orkar inte..
Skjut mig. Gör någonting, gör så att någonting sker. Hur mycket ska man orka med? Finns det ingen gräns.
Visst, jag kanske överdriver men just nu känns allt bara för mycket. Jag är väl en svag människa, man ska väl bita ihop och le, låtasas som att allt är jätte bra, men jag tycker inte att jag gör annat.
Det jag egentligen vill be om är inte mycke, jag begär inte mycket, men ibland blir det för mycket på engång och då.. äh jag vet inte en själv vad jag försöker få fram. Jag ger upp.

Ni får en bild på Gul. Han är söt. Jag vill vara en katt. Så enkelt.